nu har jag vandrat runt i snart 2 dygn nonstop med mp3n inkilad i örat

eller jaa..hörlurarna till den..men ni förstår tanken

det är typ 250 låtar, ingen värsting men de duger

å jag kan inte sluta, det var nästan så jag försökte ta den med mig i ducshen

det är så härligt med min bara min brokiga musiksamling

det är lite hardcore superstar, det finns brittney spears

och därimellan lite björn skifs å H.I.M

Allt huller om buller men varje låt med en särskild mening, en känsla

det är därför jag älskar den så, musiken

för den får mig att känna

känna på ett ofarligt vis, äkta och där

men harmlöst, rakt och ärligt

den som går djupast måste vara herr Blunt med Goodbye my lover

inte för att det är tidernas grymmaste låt

utanför  att den sveper mig tillbaka 3 år i tiden

till höst, till olycklig kärlek

obesvarad kärlek

til ångest och förtvivlan

men mest av allt till en mörk blåsig kväll

till en stor äng

där stod jag med musiken i mina öron

vinden slet i mina kläder och jag såg inte handen framför mig

jag var ensam, utlämnad, på nått vis inuti..

och någonstans i mörkret hördes ljudet av 24 hovar som dundrade mot marken

det var något magiskt över det..overkligt..och sårbart..innerligt

sen har vi kent å winnerbäck som går rakt in i hjärtat

som en tunnel leder tåget genom berget

magi

och vi ses bland dimmorna i norr eller i söder

med drömmen i behåll

om en lust att ta vid

där elden falnar men fortfarande glöder

utan musik dog jag

så är det bara

imorgon börjar verkligheten

jag tänker att jag kanske borde känna mig rastlös

kanske ha lite sömnsvårigheter

förbereda mig

men det fäster inte

jag kommer somna samma sekund som mitt huvud faller mot kudden

och det är ok

Hörni! jag har ju för fanken guestbook nu för tiden

var lite wild å skriv en rad vet ja!

man får vara hur anonym man vill

den är typ där nånstans --->

jaha vänner..då skrev man igen då..hundra år sen sist..minst

jag vet inte om det händer så mycket just nu

eller  ja

det händer ju saker hela tiden

men vet inte om det är något värt dela med sig av

På måndag börjar jag mitt nya jobb

det ska bli sjukt kul

som vanligt så går jag in i nått sånt "viloläge"

där ingenting når mig..

försöker jaga upp mig mellan varven med tankar som

"shit, inte kan jag det här" och

"hjälp vad mycke nytt hur ska jag någonsin"

Men det vill liksom inte bita sig fast

det närmaste panik jag lyckas komma är en axelryckning

och kanske kanske att jag ibland lyckas dröja mig lite vid tanken

jag har en annan känsla som smygit sig in i mig

och  jag vet inte om den är varken bra eller särskilt välkommen

tyvärr är det inte den sortens känsla som väntar på att bjudas in

den bara står där i hallen när man minst annar..eller önskar

Men sen vet jag att den oxå har en tendens att packa väskan och sticka

mitt i natten när ingen märker, å precis då man börrjat uppskatta dess närvaro

it's complicated

och jag vill inte att något ska försvinna låsas in eller kastas bort

tanken på det

är det enda som kan få paniken att spridas just nu

maktlösheten

snudd på ångest

Söndag idag dårå

vintertid

massor att göra

massor mer än jag önskar

and all i want is you

får man säga så?