tända ljus, soundtracket till Legends of the fall

moi, mina två små hjärtevänner, ett skrivblock och mörkret

Är det inte så varje lördag kväll borde spenderas?

rent av varje kväll?

jag tror det...

det är det här jag saknar i min vardag

det är inte så att det inte finns där

men det behövs mer

av det enkla

av det rena

tagit kvällsrundan med vännen

som vanligt öppnas alla sinnen och jag lever in i varje cell

varje steg, varje andetag

på en plats jag önskar jag fick stanna

"STOREBROR SER ALLT"

vi lever i ett konsumtionssamhälle

och i ett övervakningssamhälle

kanske går dom två hand i hand

kanske är det så det måste vara

kanske är det så att människan

är en girig girig varelse

inom oss river svartsjuka och avund

begär och lustar

vi formas av vår omgivning

efter vår omgivning

och som en lerklump låter vi oss villigt formas

i händerna på en skicklig krukmakare

kan man ställa sig upp och gå?

Kan man istället för att fogligt anta konform

bli till ett konstverk

ett konstverk som saknar botten eller topp

som är abstrakt och annorlunda

men fullkomligt och unikt

i balans med universum

-------

jag skriver om hur storhetsvansinnet tar mig i besittning

så fort jag färdas utanför väggar och tak

men ni kommer aldrig ana vidden

ni kommer aldrig förstå tankarna som tar form i mig

som är mig

det finns planer så mäktiga

så egna att jag aldrig kunde dela dom

planer som är så långsiktiga

att dom kanske inte hinns med under min livstid

ni skrattar och skakar på era huvuden

men dom här tankarna är mina

dom kan ingen någonsin ta ifrån mig

DET är lycka

 ------

för snart 4 år sedan

kom det in någon i mitt liv

någon som kom att betyda ALLT

ett litet knyte med för stora öron

och en svans som aldrig ville ta slut

en mjuk liten nos och två pepparkaksögon

det var min vän Texas som gjorde entré

för alla er som inte har hund kanske det är svårt att förstå

Men på nått vis var det han som tog mig tillbaka

för han skänker mig trygghet och vänskap

Han är till tröst när tårarna rinner,

och han är den som alltid är på min sida.

Det är ihop med honom om kvällarna

som galenskapen tar form

Det är då jag lever

Och jag ska vara evigt tacksam

för varje sekund vi får tillsammans

-så är det-

Nu ska jag avsluta här men inte kvällen

det blir lördagnatt-städ

vad kan passa sig bättre när sinnena dammats av

än att låta det avspegla sig på min omgivning?

jag behöver ordning i mitt liv

organiserat kaos

en vän eller två

och en plats att skriva

sen ska jag vara nöjd

och tacka för att jag alls blev till

"vi är omringad av stjärnor, dom blinkar i rött gult och blått

kanske är vi bevakade, kanske är egentligen allt redan slut"

igår kom ett brev från csn

"nu är det dags att börja betala tillbaka dina studielån"

jaha..roligt värre, verkligen jätte KUL

"beräknad period för återbetalning; 17 år"

ja det är humor..

alltså...fyyy faaan

en dell av lånet togs dessutom för att boosta upp

gymnasiebetygen till en högskolekompetens

så nu känns det ännu mer som att det bara

e å krypa till korset och framför allt...till skolbänken

jojjo..vi ska ta tag i det under helgen ska ni se

just hemkommen från jobbet

uppfylld av en massa klyschor

som snurrar runt runt

"ensam är stark"

"frivillig ensamhet är frihet"

"bättre en..."  nej just ja, det var nått annat

any ho..

jag är själv

det finns  absolut ingen

och det känns så...okay..så bra

det är en underbar känsla

jag kan stå på egna ben

det krävs inte någon annan för att jag ska må bra

lite som att vinna

trött som..ja egentligen inte särskilt

men sova...5 timmar till nästa jobb

det är underbart vara ung!

natt ;)

så vad gör man då när man består av två viljor

eller kanske 35

ständigt slits man mellan måste och borde

och ibland dyker det upp ett önskar

hur lagrar man allt i en endaste pärm

hur lugnar man tankar som ständigt söker

slå tidigare hastighetsrekord

vart finner man motivation att gå frammåt

när allt strävar ner och in

kliv ur ditt mentala mörker

våga vara synlig

det vart en diskussion här om dagen

varför man inte vågar ta mer plats

varför man dansar inom det lilla skal som kallas jag

är det kanske det svenska svårmodet

som flyter i våra vener?

du skall icke tro du är något

lågmäld och försynt

jag är trött

min plan var ju att explodera i färg

så vart har jag då lagt dynamiten?

visste ni förresten att jantelagen är något norskt?

ändå ses den ofta som så svensk

men jag antar att vi besitter samma tungsinnhet

här uppe i norden, vi är alla stöpt i samma form

av is och berg, skogar och bäckar

idag står dubbla jobb på menyn

smaklig måltid!

trött som en tok

bakom tunga ögonlock

känner att jag egentligen borde peta ner nått

att jag borde forma en mening

som faktiskt besitter en betydelse

knyta ihop säcken

och samla in mina får

men sanningen är den

att jag inte riktigt vet vart dom tog vägen

dom spreds för vinden

som en lövhög en höstkväll

borta

och ikväll orkar jag sannerligen inte kratta

inte med min onda rygg

det är som så att det verkar som den magiska gränsen är nådd

det är över det är slut och jag ids (orkar om du e söderifrån)

inte ens bry mig

god sömn åt folket!

du skulle så lätt ge allt ett slut, mellan

tummen och pekfingret ett par sekunder.

du andas ut.

men på mina sårskrapade knän

jag ber med blicken hos en död

förskona min själ, låt den vandra.

det finns en tid och en plats

men det är inte här, inte nu

när ironin rullar genom mitt inre

som en våg på öppet gav.

att ge dig mig

det vore som att be vinden vakta askan

förödelse..förintelse

för jag kan aldrig tro att du kan andra steg

än dom som vackert svänger till lustiga ystra toner.

jag vet att dom där blå ögonen du så vackert besitter

dom ser rakt igenom

som om jag vore av det tunnaste tyg

jag vill inte bli ämnet för din studie

ty precis som förstoringsglaset i sol

riskera du att bränna hål

med det ljus som strålar från det som är du

Och någonstans på väg genom ord

så bytte allt skepnad

som en demon

jag tror jag är förhäxad

det är om natten man vandrar

och kanske var det aldrig meningen?

det är utomhus allt sker mina vänner

utomhus allt vaknar, det är där

allt faller i den djupaste sömn

Galenskapen slumrar till

och vansinnet väcks till liv.

Storhetsvansinnet

Ni kommer känna missmod och tvivel

när ni halvt bakom hud och fransar

betraktar det som är jag.

Men under vintergatans fäll

är jag som en av guds apostlar själv.

Jag tycker mig se en mening, en högre mening.

Högre än människans alla sviktande faser och vaneställningar.

Men den här gången är det inte mannen i den vita hatten som sänt mig

(han är påhittad precis som tomten..so u know)

Nej, det är universum själv som ombesörjt min varelses existens

Jag är endast och blott stjärnstoff.

Och av det mina vänner

Av det kan man uträtta mirakel

Nu ska jag ta mig an denna senare del av en torsdag

vi möts igen!

first of all

jag har slutat äta godis

det är tredje dagen nu

och det är det ENDA som upptar min tanke

godis...geeee miiig gooodis

suck

de e bara härda ut, tänkte jag gör det till något publikt

så blir det så mycke fatalare om jag tar ett snedsteg

jag har själmant utsett Er till mina domare

känner ni tyngden som vilar på era axlar?

Vill så också utfärda en varning med en hand höjd till skyn

jag är just nu mitt inne i Gösta Berlings saga, författad

av vår underbara Selma Lagerlöf, och den..ja inspirerar

plötsligt finner jag en massa tankar i mitt huvud som

klär sig i ett märkligt gammalt språk

det blir mycke "arma själ" "eder" och "voro"

så det kunde vara så att det dyker upp även här

bara så ni vet 

"jag väntar honom, den starke stormaren, brukade hon säga om kärleken. Hittills har han inte klättrat över några vallar eller summit några gravar. Tam har han kommit, utan vildhet i blicken och dårskap i hjärtat. Jag väntar den väldige, som för mig utom mig själv. Så stark ville jag veta av kärleken inom mig, att jag måste bäva för honom. Nu känner jag blott den kärlek, som min klokhet ler åt"

ähe, det här är ju så underbart att vi tar en till

"Vänner, människors barn, I som dansen, I som skratten!

Jag ber er så hjärtligt, dansen varligt, skratten milt, ty det kan komma så mycke olycka åstad, om era tunnsulade sidenskor trampa på ömtåliga hjärtan istället för på hårda plankor, och ert lustiga, silverklingande skratt kan jaga en själ till förtvivlan"

Läs den, förkovra eder!

Nu ska jag ut med min käraste lilla vän

Adieu!

Kära medborgare och annat löst folk

jag tror jag har en plan, en riktig plan

OCH

en backup plan

Imponerande, eller hur?

Nu ska jag bara komma på vilken som är vad

ja plan A menar jag

Nej, jag tänker inte berätta vad

studier

thats all i'll tell

för det kommer säkert gå åt h-vete

Idag var det tillbaka till jobbet

kändes trots allt rätt skönt då jag väl var där

jag gillar mitt jobb..för det mesta så gör jag faktiskt det

men inget varar väl för evigt =)

Jag och fröken sambo var å käkade sushi

å sen...näää...jag kan inte berätta

det är för sjukt

och vi svooor att vi ALDRIG skulle säga det

okay då...okay!

jaa..vi var då å åt..tog lite extra mot vad vi brukar

åt upp ALLT

kollade på varandra och sa typ samtidigt

"jag e inte mätt"

så jaa..vi gick på frasses...FRASSES

å herregud..vad ska bli av oss?

nåja..mätt blev vi iaf..till slut

oh arma bottenlösa själar

nu ska jag ut med vännen!

Kram å natt!