om att växa upp

om att gå vidare

klippa band

och stå på egna ben

Om att låta sorg förvandlas till glädje

om att sluta ta livet så förbannat allvarligt

Och om att inte döma ut en händelse

innan man sett slutet

"It aint over until the fat lady sings"

Jag tror inte att allt händer av en anledning

men jag tror att det mesta får konsekvenser

som vi inte vet något om än på ett tag

Ont kan mycket väl föda gott...och tvärtom

lusten och viljan att komma härifrån

växer sig starkare och starkare

börjar smått likna något paniskt

just nu ser jag bara en möjlig utgång

en enda väg att vandra

en stig som jag egentligen inte är så sugen på

Så vad gör man?

Känslan av att ha målat in sig i ett hörn

Hur tusan tar jag mig upp och iväg?

Med näbbar och klor

armbågar vässade till spjut

kanske...

men det kunde så lätt bli

en sådan ful och vidrig scen..

-----------

tillsammans med ljuset kommer ändå hoppet

sakta tinar något innuti

är det kanske livsglädjen

som slumrat sin vinter?

men oxå på något vis den här kraften

en vilja jag inte rår på

som drar åt alla håll samtidigt

och hotar att slita mig samman

-I dropped my gun to hug a grizzly-

men jag kom undan med rivmärken

...so no more hiking in that forest then...

det kan gott vara ännu ett av mina nyårslöften

---

dom spelade Gärdestad på radion idag

sol vind och vatten tror jag visst det var

"För jag tror, jag tror att livet

får ett lyckligt slut"

sen slutar det med att mannen hoppar framför ett tåg

ironi...eller?