Kära medborgare och annat löst folk

jag tror jag har en plan, en riktig plan

OCH

en backup plan

Imponerande, eller hur?

Nu ska jag bara komma på vilken som är vad

ja plan A menar jag

Nej, jag tänker inte berätta vad

studier

thats all i'll tell

för det kommer säkert gå åt h-vete

Idag var det tillbaka till jobbet

kändes trots allt rätt skönt då jag väl var där

jag gillar mitt jobb..för det mesta så gör jag faktiskt det

men inget varar väl för evigt =)

Jag och fröken sambo var å käkade sushi

å sen...näää...jag kan inte berätta

det är för sjukt

och vi svooor att vi ALDRIG skulle säga det

okay då...okay!

jaa..vi var då å åt..tog lite extra mot vad vi brukar

åt upp ALLT

kollade på varandra och sa typ samtidigt

"jag e inte mätt"

så jaa..vi gick på frasses...FRASSES

å herregud..vad ska bli av oss?

nåja..mätt blev vi iaf..till slut

oh arma bottenlösa själar

nu ska jag ut med vännen!

Kram å natt!

Japp..då va man åter i vardagen

känns..mjaa..både och antar jag

kan inte bestämma mig om det är tungt å vara tillbaka i rutinen

eller om det är glädje över lugnet och den trygga tillvaron (på nått vis)

även sista sparvrundan gick fint

satt utmed en liten kvinna som undrade om

jag inte ville ha på lyset, varpå hon tände både min och hennes lampa

"för att spara dina ögon om du vill läsa" hette det

Insåg dock rätt fort att det nog hade mer å göra med hennes stickning

som fort packades upp än någon oro för min syn :)

oh well...tyst och beskedlig var hon, fattar ni att jag faktiskt

inte utsattes för en endaste snorunge på hela min resa

fantastiskt!

Det enda som oroade lite var när det var dags för landning

och den lilla varelsen utmed mig idogt forstatte stickandet

jag menar..handbagaget ska under stolen framför, av säkerhetsskäl

och jag kan just tänka mig vart stickorna skulle hamna in case of emergency

försökte lugna mig med att dom antagligen inte skulle nagla sig in i mig om nått händer, utan i den som faktiskt höll i dom.

Det gick sådär..

Men ner kom vi, safe and secure (fast det har ni väl redan räknat ut)

Jag VET att jag sa att rädslan mildrats..men jag kommer nog aldrig kunna kliva på ett plan utan att se på mina medresenärer och tänka

"jaha, så det är så här dom ser ut, dom jag ska dö ihop med"

Thats just me..

Så nu är stallet avklarat och det blir dusch och sen jobb

känns lite suck iaf..

vardagen den grå...here i come

Men jag har en ny utmaning..att hålla denna blogg vid liv

går det verkligen hålla den intressant?

småstadsbo som man är och allt..

time will tell..

tack för alla besök so far =)