Det här är ett av dom första inlägg jag skrev här..för typ 8 år sen...
mycket har ändrats.
mycket har det inte.
vet lite mer.
kanske förstår lite mindre.
men visst förstår jag vad kärlek är.


--------------------oOo--------------------
...och den rosa lilla flickan ska vi stampa ihjäl...
---oOo---

Giriga, ivriga, rika, fattiga, ledsna, fula, vackra, sorglösa och alldeles förstörda. Människor...med alla sina ideér sina visoner sina ideal. Som myror som myllrar omkring, knasbollar & knäppskallar, läkare och advokater...allt i en salig röra...Och alla dessa inbillningar, våra påhittade känslor och ett sådant starkt behov av att sätta namn på allt, att förstå. Även det vi inte förstår varför vi ska förstå "låt oss bara fundera en stund så kommer vi nog finna svaret även där". Sorg, sorg är kanske den enda verkliga känslan...sorg och smärta...och alla dessa tårar, salt vatten som strömmar från vårt inre och rinner ned för våra kinder, detta äckliga blöta som gör vårt ansikte rött och svullet, som får våra ögon att bli till små små springor.
Varför gråter människan?
Är det faktiskt det som gör oss till just människor?
Förmågan att gråta..att visa känslor. Eller är det tårarna som gör oss till dom veka sårbara varelser vi faktiskt är. Tårar kan vara ett vapen, ett sätt att få sin vilja fram, att öppet visa sitt missnöje, eller ett sätt att ensam lida i det tysta...Varför påbörjade jag alls det här resonemanget? tanken var att leda samtalet vidare till kärlek..jag ville ta död på myten, påhittet, fiktionen... Men inte ens på pappret lyckas jag komma nära, inte ens på pappret kan jag föreställa mig vad människan menar med kärlek. Kanske är det jag som har brist på fantasi, kanske är det resten av världen

...Vem vet...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om den varit motvillig stundvis Så verkar de som vintern är här Äntligen :-) Jag å lillebror har varit ute å rastat själen 1 dryg timme på skidor genom skog å mark Ja jag alltså...lillebror har mest sprungit! Fick vända när vi kom til...

Snön är här...Antagligen inte för att stanna ännuMen den är härSom en sorts förrätt Jag gillar snöDen lägger sig som en vit lugnande filtSuddar ut alla vassa kanterDämpar ljudGör allt vackertIgår fick vi hem T igenI en liten liten lådaSå väldigt jobb...

En hel vecka har snart gått. Känns som en evighet. Och ändå igår. De är tomt här hemma utan någon som kommer smygandes i trappen 4.30 på morgon när jag ska till stallet och resten av huset sover...ingen som står där i trappen å viftar försiktigt...

Tre dagar har gått utan dig här.Har inte kunnat förmå mig att skriva.För att det gör för ont.Tiden läker sår.Så är det.Men precis det kommer det att ta.Tid.Saknar dig så sjukt mycket.Mer än jag någonsin saknat något.Någon.Ingen gul varg som stort vif...

Så var den här. Dagen jag fruktat i 11 år. Dagen då du måste lämna oss. Och jag vara kvar. Det gör fan bara ont. I varje liten cell. Du är för fin för det här. Inifrån och ut. ..Jag Älskar Dig.. För alltid ...