Startade dagen med att fodra kompisarna å sen gav vi oss ut på en promenad i frosten..
Så sjukt vackert allt är när de är täckt i små iskristaller som glittrar i solen..

Sen blev de en lugn tur med den lilla svarta
å farbro L hängde med på ett hörn :-)

Det här är ett av dom första inlägg jag skrev här..för typ 8 år sen...
mycket har ändrats.
mycket har det inte.
vet lite mer.
kanske förstår lite mindre.
men visst förstår jag vad kärlek är.


--------------------oOo--------------------
...och den rosa lilla flickan ska vi stampa ihjäl...
---oOo---

Giriga, ivriga, rika, fattiga, ledsna, fula, vackra, sorglösa och alldeles förstörda. Människor...med alla sina ideér sina visoner sina ideal. Som myror som myllrar omkring, knasbollar & knäppskallar, läkare och advokater...allt i en salig röra...Och alla dessa inbillningar, våra påhittade känslor och ett sådant starkt behov av att sätta namn på allt, att förstå. Även det vi inte förstår varför vi ska förstå "låt oss bara fundera en stund så kommer vi nog finna svaret även där". Sorg, sorg är kanske den enda verkliga känslan...sorg och smärta...och alla dessa tårar, salt vatten som strömmar från vårt inre och rinner ned för våra kinder, detta äckliga blöta som gör vårt ansikte rött och svullet, som får våra ögon att bli till små små springor.
Varför gråter människan?
Är det faktiskt det som gör oss till just människor?
Förmågan att gråta..att visa känslor. Eller är det tårarna som gör oss till dom veka sårbara varelser vi faktiskt är. Tårar kan vara ett vapen, ett sätt att få sin vilja fram, att öppet visa sitt missnöje, eller ett sätt att ensam lida i det tysta...Varför påbörjade jag alls det här resonemanget? tanken var att leda samtalet vidare till kärlek..jag ville ta död på myten, påhittet, fiktionen... Men inte ens på pappret lyckas jag komma nära, inte ens på pappret kan jag föreställa mig vad människan menar med kärlek. Kanske är det jag som har brist på fantasi, kanske är det resten av världen

...Vem vet...