så vad gör man då när man består av två viljor

eller kanske 35

ständigt slits man mellan måste och borde

och ibland dyker det upp ett önskar

hur lagrar man allt i en endaste pärm

hur lugnar man tankar som ständigt söker

slå tidigare hastighetsrekord

vart finner man motivation att gå frammåt

när allt strävar ner och in

kliv ur ditt mentala mörker

våga vara synlig

det vart en diskussion här om dagen

varför man inte vågar ta mer plats

varför man dansar inom det lilla skal som kallas jag

är det kanske det svenska svårmodet

som flyter i våra vener?

du skall icke tro du är något

lågmäld och försynt

jag är trött

min plan var ju att explodera i färg

så vart har jag då lagt dynamiten?

visste ni förresten att jantelagen är något norskt?

ändå ses den ofta som så svensk

men jag antar att vi besitter samma tungsinnhet

här uppe i norden, vi är alla stöpt i samma form

av is och berg, skogar och bäckar

idag står dubbla jobb på menyn

smaklig måltid!

 

Hans O.

30 januari 2009 11:51

Ja, vi nordmän är nog i regel ganska tungsinta. Men i Danmark råder inte jantelagen i lika stor utsträckning som här.

Besök gärna min blogg förresten :-)

http://blogg.passagen.se/egonsv

http://blogg.passagen.se/egonsv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om den varit motvillig stundvis Så verkar de som vintern är här Äntligen :-) Jag å lillebror har varit ute å rastat själen 1 dryg timme på skidor genom skog å mark Ja jag alltså...lillebror har mest sprungit! Fick vända när vi kom til...

Snön är här...Antagligen inte för att stanna ännuMen den är härSom en sorts förrätt Jag gillar snöDen lägger sig som en vit lugnande filtSuddar ut alla vassa kanterDämpar ljudGör allt vackertIgår fick vi hem T igenI en liten liten lådaSå väldigt jobb...

En hel vecka har snart gått. Känns som en evighet. Och ändå igår. De är tomt här hemma utan någon som kommer smygandes i trappen 4.30 på morgon när jag ska till stallet och resten av huset sover...ingen som står där i trappen å viftar försiktigt...

Tre dagar har gått utan dig här.Har inte kunnat förmå mig att skriva.För att det gör för ont.Tiden läker sår.Så är det.Men precis det kommer det att ta.Tid.Saknar dig så sjukt mycket.Mer än jag någonsin saknat något.Någon.Ingen gul varg som stort vif...

Så var den här. Dagen jag fruktat i 11 år. Dagen då du måste lämna oss. Och jag vara kvar. Det gör fan bara ont. I varje liten cell. Du är för fin för det här. Inifrån och ut. ..Jag Älskar Dig.. För alltid ...