egentligen...mina vänner...

är det nog inget vidare bra tecken att jag är tillbaka igen

men nu är jag det..så då kan jag ju lika gärna skriva..

det har varit så lugna månader

så enkla, jag har sovit, ätit (nåja) å bara..varit..på ett ungefär

någonstans tänker jag (igen) att NU mår jag bra..

nu funkar jag som alla andra (som jag inbillar mig att dom funkar)

någon forma av medelmåttig humörssvängning, förstår ni?

Men något har vaknat inombords igen..nått som vandrar, klöser och gnager

nått som får kroppen och tanken att kännas för liten

staden som en trång liten hamsterbur och en känsla av att det går runt runt

En otroligt splitrad  natur..som antingen går rakt in i skogen och aldrig mer ser sig om, eller som behöver explodera ut i varje hörn av  det komplexa vi kallar liv.

Något som vill greppa en kamera, dansa framför den, lära sig språk

vandra genom storstäder och segla över hav..

the moon of the green grass..

Egentligen vill jag bara sova

men nått håller mig vaken..

jag tror jag flyttar till orsa

det är för många beslut helt enkelt