Tre dagar har gått utan dig här.
Har inte kunnat förmå mig att skriva.
För att det gör för ont.
Tiden läker sår.
Så är det.
Men precis det kommer det att ta.
Tid.

Saknar dig så sjukt mycket.
Mer än jag någonsin saknat något.
Någon.

Ingen gul varg som stort viftar på sin yviga svans och rycker mössan av ens huvud när man kommer hem.
Ingen som sitter vid matbordet och trampar och fnyser i hopp om en bit mat.
Ingen som sitter klistrad mot ytterdörren för att han inte ska bli kvarglömd då man tar på sig ytterskorna.
Ingen som slår en med en stor tass, jagar skuggan av snöflingor eller åker med framtassarna på isflak.
Ingen som tryggt rör sig i periferin på skogspromenaden å ingen som rättar lillebror när han påstår att han hörde nått.

Med andra ord är det tomt.
Så tomt.

Men jag tänker på dig.
Du finns här i mitt hjärta.
Och jag älskar dig <3