för en tid sen så mötte vi, på vår sedvanliga promenad,

en äldre herre som undrade "vart man får tag på ett sådant

utsökt exemplar av schäfer?" (ja han sa faktiskt så)

Jaa..svarade jag, man korsar den med en Alaskan Husky..

För så är det, min lilla ludna vän är vad man kan kalla ett halvblod

en blandras. Och för honom känner jag intet annat än ren kärlek..

Vännen är egentligen inte något mycket märkvärdigt eller speciellt.

Men han är fantastisk och unik, för mig är han det.

Ja för mig är han som en förlängning av jaget

en del av mig, han är modet, styrkan och tryggheten.

Den som ger mig friheten att tryggt vandra genom skog och mark

dag och natt...utan att så mycket som tveka...

Han är viktig..så viktigt..

Och så äter han barn...men det mina vänner

det är ett annat kapitel ;)

-----oOo-----

just inkommen från kvällsprommen..

det är vackert ute, så där mörkt å nattigt

stjärnklart, nära och lätttänkt

trivsamt kort och gott..

-----oOo-----

det behövs en utvärdering

ett kvartsamtal med undertecknad

av ja..undertecknad...schizofreni?

kanske..

Är jag nöjd?

trivs jag?

vart ska jag sen?

Studier på lut igen..på riktigt nu tror jag..

vi får se..men de skulle behövas något nytt..

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

vår vänskap är en balans på en så tunn tråd

å den är ojämn

men det är vår och vår är du

så enkelt är det bara..det hör liksom till

precis som snön som smälter vid våra vägkanter

eller som fåglarna som återvänder från söder

så finns du där..i den ljumma vinden

som bär med sig löftet om sommar...

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''