det var förmiddag och jag styrde bilen mot slåttet

parkerade och släppte ut snusdjuren som dundrade iväg

i ett moln av snö...

galopp galopp

dom vet precis vart den översnöade stigen gömmer sig

knarr knarr

säger snön under mina kängor

samtidigt som kylan lekfullt naffsar mig i kinden

bortsett från hundarnas gläffsande och snöns muttrande är allt tyst stilla

lyktorna har slocknat, solrosfrön oc talgbollar är uppätna

gniiiirk

svarar gångjärnen då jag skjuter upp dörren

dova steg över gamalt trägolv

letar en stund i asken tills jag hittar en oanvänd

riitch

tänder en tändsticka som får ge liv åt två nya ljus

 går ut igen å knyter upp påsen med fågelmat

borstar av snön från middagsbordet å tömmer ut innehållet

klättrar upp å plockar ner dom tomma gröna nätpåsarna

hänger upp nya

och det är nu det händer...som i en disneysaga

frrrrrt

fladdrar vingar

och en talltita landar på fågelbordet

frrrrt

en blåmes landar på talgbollen

och så fortsätter det..

skogen som för bara några sekunder sen

såg ut att slummra djupt i vintersömn sjuder av liv

överallt hörs ljudet av små nätta vingar

det rasslande ljudet när dom snabbt landar å snappar åt sig frön

det metalliska ljudet av små fågelfötter mot galler behållaren med talg

det är så vackert å innerligt

och varje gång tänker jag...om vi bodde här..då.....DÅ...

mitt hjärta är så hårt bunden till den där platsen

det har det varit sen första gången jag vilade mina ögon

på den skeva lilla byggnaden.

Det är mitt hem

Det är platsen där mina tankar lugnar sig

och hjärtslagen följer den rytm

som jag tror vi alla var ämnade att  följa

Precis där...känner jag livet ut i varje cell

och det är gott

din trasighet värker i mig

jag vill laga

fixa

plåstra

men du är inte min att rädda

det gör kanske mest ont av allt