Det var mor som undrade;

vad får dom där stackars hundarna egentligen lyssna på?!

jaa...det undrar många..

just nu är det mycket sånt hära

deprimerande

ödesmättande

jobbigt

nej...det är inte riktigt någon som förstår

men det är vackert

det gör mig lugn

och enligt säkra källor även snusdjuren...

---

Helgen var vild...kanske lite för vild

vad vet jag

J försvann som en stormvind igen..

hela situationen gör mig lite låg

jag önskar vi kunde vara vänner...

jag är ju bara jag

har så svårt att se hur det skulle betyda nått för någon?

Framförallt är jag problem

man ska inte ha mig till annat än vän

det är det jag duger till

å det är väl mer än nog?

för mig är det det...

---

Kvällen har bjudit på en underbar promenad i månskenet med (o)djuren

norrskenet har dansat i horisonten

stjärnorna har gnistrat och glimmat

och snön har knarrat under våra tassar

Är det självupptaget att tro att de fanns där bara för min skull?

men jag tror det...det sa att jag är duktigt

att jag gör rätt, att den stig jag trevande börjat gå

den är MIN stig, att jag är modig.

Modig som faktiskt är på väg att uppsöka det som skrämmer mig mer än allt

mörkret...det eviga mörkret..

där det enda som hörs är ångestfyllda rop och kvävd gråt..

Men jag har en lykta i min hand, och jag ska gå dit

för att en gång för alla jaga ut dom sista skuggorna i gryningens ljus

Jag har förlåtit alla andra..nu finns det bara en kvar

en som behöver min tröst och tillit

framförallt min kärlek

Jag.

och hon hörde det metalliska ljudet av  bilens stötdämpare

som pressades samman under hans tyngd

när han stilla satte sig ner på bilens tak

och lät vingarna fällas in mot hans knotiga rygg