molnen har skingrats och för första gången på många dagar

så kan man faktiskt se dom tindra långt där ute..dom vackra

vet inte vad det är...

men det är något tryggt med att kunna se karlavagnen jaga cassiopeja

över himlavalvet...

sen har det variit en sån underbar kväll som bara hösten kan erbjuda

dimmslöjor som driver runt och får gatlampornas sken att flamma

i rött och inte nå mycke längre än över dess fötter

syrerik luft med en tung doft av förmultning

inte på ett makabert vis utan med klass

en tung men värdig sötma som liksom fyller varje cell

vemodigt men så vackert

ett slut som erbjuder en början på något nytt

hösten..vintern..å sen vår..

det är så sanningen ser ut

även min