Startade dagen med att fodra kompisarna å sen gav vi oss ut på en promenad i frosten..
Så sjukt vackert allt är när de är täckt i små iskristaller som glittrar i solen..

Sen blev de en lugn tur med den lilla svarta
å farbro L hängde med på ett hörn :-)

Det här är ett av dom första inlägg jag skrev här..för typ 8 år sen...
mycket har ändrats.
mycket har det inte.
vet lite mer.
kanske förstår lite mindre.
men visst förstår jag vad kärlek är.


--------------------oOo--------------------
...och den rosa lilla flickan ska vi stampa ihjäl...
---oOo---

Giriga, ivriga, rika, fattiga, ledsna, fula, vackra, sorglösa och alldeles förstörda. Människor...med alla sina ideér sina visoner sina ideal. Som myror som myllrar omkring, knasbollar & knäppskallar, läkare och advokater...allt i en salig röra...Och alla dessa inbillningar, våra påhittade känslor och ett sådant starkt behov av att sätta namn på allt, att förstå. Även det vi inte förstår varför vi ska förstå "låt oss bara fundera en stund så kommer vi nog finna svaret även där". Sorg, sorg är kanske den enda verkliga känslan...sorg och smärta...och alla dessa tårar, salt vatten som strömmar från vårt inre och rinner ned för våra kinder, detta äckliga blöta som gör vårt ansikte rött och svullet, som får våra ögon att bli till små små springor.
Varför gråter människan?
Är det faktiskt det som gör oss till just människor?
Förmågan att gråta..att visa känslor. Eller är det tårarna som gör oss till dom veka sårbara varelser vi faktiskt är. Tårar kan vara ett vapen, ett sätt att få sin vilja fram, att öppet visa sitt missnöje, eller ett sätt att ensam lida i det tysta...Varför påbörjade jag alls det här resonemanget? tanken var att leda samtalet vidare till kärlek..jag ville ta död på myten, påhittet, fiktionen... Men inte ens på pappret lyckas jag komma nära, inte ens på pappret kan jag föreställa mig vad människan menar med kärlek. Kanske är det jag som har brist på fantasi, kanske är det resten av världen

...Vem vet...

jag har alltid tänkt
att du skulle få bli gammal hos mig
grå om nosen, med trötta små steg.

-nonchalant-

det vet jag nu.

men jag är inte redo
mitt liv är du
du är mitt liv
vill skrika och slåss
klösa mig fast i den tid som är nu

tanken på att gå vidare
utan dina svävande steg och yviga svans

den krossar mig.

Då solen behagade göra oss sällskap för första gången på läääänge så tog vi en termos å lite hundgodis och drog till skogs!

Morgonen spenderades i stallet
Fått skratta åt den lilla svarta som lekt lite förstrött med sin boll heeelt omedveten om att storhästarna en hage bort nästan dog i en hjärtinfarkt ?

Tog en skogsrunda med T & N
T spårade räv som en galning och kom tillbaka halt..suck...
blir en lugn dag för honom.
N har haft nån form av frispel å rusat i cirklar morrandes å skällandes...
Han sprider ljus i mörkret min lillebror <3

Tar vara på den lilla tid vi har..
Inatt föll snön till min glädje
så den gula har fått nosa runt bland flingorna i skogen <3

Godisdax!

Min bästa vän är sjuk och kommer snart inte finnas vid min sida längre...
Och det gör så ont.

han som alltid funnits där.
som vandrat runt med mig nätter då sömnen varit en illusion.
som sovit med mig genom dagar
då morgonen aldrig ville komma.
han som hållit mig kvar i verkligheten
hindrat mig från tankar utan återvändo
fått mig att le, skratta och känna värme.

snart
finns han inte längre i den levande världen
och livet så som jag vet det...
är slut.