Läste lite gamla mail..hittade denna rad i ett mail jag skrev åt en kär vän..kan inte låta bli att le och samtidigt fasa, för it's still so true...

"Molgan jag har ett problem, jag tror det finns en stor chans att jag verkligen föddesutan samvete, ibland är jag helt enkelt bara en kallhjärtad idiot som glatt stampar på folks kännslor, på gränsen till psykopat brukar jag
tro...suck...om du funderar på att ge mig en julklapp så snälla ge mig ett samvete...I realy need one..."

Kate Nash's sång birds med dess underbara text flyter ur högtalarna...guess the pink girl's still around..

"right, birds can fly so high, or they can shit on your head,
Yeah they can almost fly into your eye and make you feel so scared.
But when you look at them, and you see that they're beautiful,
That's how i feel about you."

[Läs Gardell för sjutton, killen kan skriva!]

Jag var kring 22 då livsglädjen började hitta till min dörr...jajaja, visst var jag ett lyckligt barn med fin familj som lekte utomhus med rosiga kinder, men det hör inte hit..jag var väl 13 då jag gick vilse och det tog således närmare 10 år att hitta rätt stig igen..ja, jag anser att jag nu vandrar på den efter en tur i snårskogen men nej, jag har inte nått till lyckan än..och det är jag inte säker på att det är något alla människor kommer att göra..kanske inte heller jag. Men jag är på väg, å som min käre chef brukar gilla att säga "det är inte målet, det är resan"...allvarligt..de brukar tillochmed stå längst ner på våra lönespecar...men för att återgå till ämnet så är det ju faktiskt väldigt kloka ord..Antar det är så vi får se på livet..men livsglädje då...det är som sagt ett rätt nytt begrepp i min vardag, det känns ovant å lite kittlande..vad gör man med den liksom?

Vad är tanken, hur brukar människor göra?

Återigen alla dessa frågor frågor frågor..utan några verkliga svar.

Vem är jag, vart ska jag och varför?

Måste veta, vill ha svar, etiketter, sätta namn, vi döper det!

Döper våra liv, våra känslor, våran själ. Vackra namn som misslyckat, sorg och trasig, klistrar på en rutig lapp..."trasig själ våren 04". Ställ på hyllor i källaren, ta fram vid lämpligt tillfälle. Glöm bort, låt det härskna och töm ut allt i soporna. Låt det förmultna ihop med all annan skit och se det kommer nära nya försök. Nya försök till liv och lycka...för det är kanske det som är det vackra med oss mäniskor, vi tycks aldrig vilja ge upp, alltid strävandes framåt. Kanske är det oxå våran tragiska sida? denna naivitet i denna blåögda varelse...Mäniskan är polygam och hopplös romantiker..som en fågel utan vingar i väntan på vargen...

--------------------oOo--------------------

Utan musik dog jag faktiskt...Eddie Vedder som gjort soundtracket till Into the Wild är ett heeett tips.

Varför är det så att varje kväll jag tänder lamporna i fönstret så inbillar jag mig hur inbrottstjuvarna som stog utanför och precis tänkte bryta sig in tänker "fan, det var visst någon hemma iaf". Sen så känner jag mig jävligt nöjd över att ännu en kväll ha förhindrat organiserad brottslighet...jag är ju inte riktigt klok...

--------------------oOo--------------------