ja vänner...de snöar...så det står härliga till

underbart!

 --------------------oOo--------------------

Har en underlig längtan efter mormor

Kanske för att det går mot jul

kanske på grund av något annat...

Det är underligt, för egentligen hade vi ju

aldrig någon riktig relation..vi delar inte ens blodsband

eller jo..på långt håll..men knappt

Det var ändå något magiskt med att vara hos henne

Det stora knarrande huset, den lilla vägen upp till gården

källarluckan i köksgolvet, balkongen som aldrig användes

alla blommor och kyrktornet med sina stora klockor alldeles utanför

Bodan och tvättstugan, det gamla snickeriet som

bortglömt åts upp av tid fukt och mögel.

Tallarna och rönnarna, alla fåglar som tacksamt tog del

av festen som dukats upp vid fågelbordet, potatislandet

som sommartid kantades av gräslök rädisor och åkerbär.

Allt..så som jag minns det..

Alltid åkte vi dit 22 december, kartongen med plastgranen

plockades in från bodan, jag ville genst börja bygga men fick sedvanliga förmaningar om att vänta tills den blivit varm och mjuk för att inte plasten skulle spricka. Tålamod är en dygd så allt plockades ur kartongen och spreds ut för att snabbare nå rumstemp så bygget kunde starta.

Mormor, moster och mor fixade med julmaten, Skinka och tunga kokades

köttbullar stektes och gröt förberedes.

Huset pyntades och den 23 var det mormors födelsedag,även om det på pappret står den 22...röd finklänning med vit spetskrage som hon virkat själv..Så till sist vart det julafton, ett paket var öppnades på morgonen, sen fortsatte stöket, det åts jullunch, dracks glögg, kollades kalle åts julbord å öppnades fler klappar. Jag och bror tävlade om vem som kunde vara ute längst barfota i snön och hela tiden var jag vansinnigt rädd för jultomten...man lekte med sina nya saker och allt andades frid...

kanske var det bättre förr?

Jag saknar julen när den var hel...idag är jul något hysteriskt

det är handelns helg..so take me back to yesterday..

fucking society...

Mormor jag saknar dig, och jag är så otroligt ledsen att jag inte var med dom sista åren. Jag var på din begravning, jag och bror hade en bukett av rosa och vita tulpaner blandade med vide...den var vacker, du hade gillat den..det fanns ett kort; du lever i våra minnen...

Vi menade det, varje litet ord..och snart snart så kommer vi och hälsar på dig...det lovar jag dig...

*Agnes Matilda Fredriksson*