människor som skriver bloggar är ofta lite egocentriska

jaa..det tror jag med att dom är

men vem fan är inte det?

det är en tillfredställelse (eeh, stavning?)

att på nått vis ge bort sina tankar

hänga ut dom till allmän beskådan

lite som när konstnären hänger sina tavlor i ett galleri

för då slipper det liksom ligga på mina axlar

och det slipper sammlas på hög och binda damm

det är helt enkelt skönt att ha alla er där ute

som läser mina tankar..dom jag väljer att visa ;)

Imorn kommer Carina..eh Carin..Carina

fan jag e hemsk som inte minns

hur som helst kvinnan som ev är villig

att ge den svart/vita ett nytt hem

och peppar peppar

det låter som ett bra hem

vi får väl se imorn..

hur som helst så har jag slagit av nu

kopplat bort, så verkar mina kännslor kunna funka

jag kan begrava det mesta

iaf för en liten stund

ibland för en hel evighet

det var ett underlig samtal

meningslöst

och jag innser att det är så det är nu

du och jag har inget mer att säga varandra

så den dagen kom till sist...

-----

...och det finns ingen som min vän..

 -----

ett litet postum...

komentarer lite oftare vore ju trevligt

om än ett liiitet hej

å man får vara hur anonym man vill

hederssvans

Adjö!

promenad med vännen efter jobbet

hektiskt dag

flera bröllop

flera begravningar

trött jag

men det var en trevlig promenad

solen strålade så vänligt

så vi bestämde oss för att besöka kvarter

som vi sällan annars går i..

 Vilka kvarter sen!

Stoora gamla mysiga hus

med prunkande trädgårdar

underligt hur en liten omväg kan få en att känna

som om man rest lång iväg

till en helt annan stad

vart förbi-joggade av en man i kostym med en tonåring vid sidan

jag log..vännen tyckte det var roligt

såg så onaturligt naturligt ut på nått vis

passerade ett träd med ett upphäftat papper

"Bortflugen blå undulat"

följt av ett mobil nr

Jaha..då var de ju kört

resten av promenaden spenderades stirrande upp i träden

det vore nått magiskt att se en blå liten fågel

flyga bland björkarna..

...sagolikt på nått vis...

Inne på en gård spelade någon gitarr

och det hördes gamla röster som sjöng

jag vet inte..

en lite plutt promenad egentligen

men ändå så mycke mer

som att öppna en dörr och se livet

Nu ska jag steka lax till moi

och vännen tar den nog kokt!

adjö =)