'*'*'*'*'*'*'*'*'*'*'*'*

tänk vad mycket några ord från en främling kan göra..dra en rakt upp ur det där svarta hålet man just var påväg i..behövs så lite, oj det där var ingen liten väska..allt som behövs..tack.

 --------------------oOo--------------------

styrka och frihet..viktigt

inte nödvändigtvis i bokstavlig mening

men känslan

den äkta

det

vinden regnet solen

sanningen

viktigt

jag

verklighet

ärlighet

natur

föder trygghet

föder lycka?

ta mig lös från det här konsumtionssamhället

kommer ändå aldrig finna lyckan i en ny tröja

eller skor med klack, inte i en soffa, inte i nya

gardiner eller större tv.

(tv är för folk utan fantasi, just so u know)

Sanningen är nog att det är troligare att min lycka ruvar under en sten eller på en mjuk mosse, kanske på en blommande äng eller på ett snötäckt berg. För det är ju där jag lyckas hitta friheten. Naturromantiker ja visst, men är det inte det som är vårt ursprung då..tror fan jag skulle va lyckligare i en grotta kämpandes med att springa ikapp hjortar å samla ved..thats just me.

to lose the madness over the mountains..aaight?

"you're in the wrong species then, you should have been a duck"

Vad är egentligen viktigt? viktigt för MIG?

Det är nog den enda vettiga frågan att ställa...vet inte riktigt..

Alkohol är äckligt och det är så fantastiskt onödigt. Ganska oviktigt kan man lätt komma fram till...vad annars? och vad får mig att må bra? tål att tänkas på det här..tror jag tar funderingarna med mig till sängen, kanske där dom hör hemma. Cyklat hem genom en slumrande stad i mörker..de är så härligt med mörkret och stillheten, som att skåda in i verkligheten, den nakna sanningen. Den är kanske inte ljuv men den är i alla fall ärlig...

"society you're a crazy breed, hope your not lonely whitout me"

Kan inte få nog av han Eddie..de går rakt in i själen, så är det bara..

-----oOo-----

Nya planer..tar med mig bäste vännen och går och fotar lite magi

Over and out!

--------------------oOo--------------------

Le! för imorgon blir det värre..

--------------------oOo-------------------- 

Om du ville låta mig försöka foga dig samman igen, jag skulle vara mjuk, ärlig och innerlig, jag skulle verkligen försöka, försöka som jag aldrig gjort förut. För dig skulle jag ge mitt bästa för att tina ett hjärta packat i is, för dig skulle jag försöka hitta kärleken, jag skulle försöka förstå vad det innebär att älska...om du bara lät mig...så skulle jag försöka...

Kanske iaf, eller jo, jag skulle försöka, sen kanske jag inte skulle lyckas men det är ju en annan historia. Jag vet inte alls om jag kan och hur det skulle gå till men jag tror jag kan...

Livet är nog både vackert och tragiskt...eller tragiskt vackert...precis som en bok är varje kapitel olika långt och även om boken är tjock eller tunn så går den oundvikligt mot sitt slut. Det handlar egentligen aldrig om antalet ord utan dess innebörd. You think you have to want more than you need..

Känner jag egentligen någonting annat än tomhet? Är det så att jag alltid inbillar mig känslor, hittar på och låtsas, för att jag så gärna vill vara verklig. En av dom lyckliga, en av dom lyckade..men man måste finnas man måste vara verklig..och jag vet inte alls hur man gör..på nått vis är jag alltid den som får stå bredvid å se på när verkligheten slår till..

On bended knee is no way to be free
Lifting up an empty cup I ask silently
That all my destinations will accept the one that's me
So I can breathe

Circles they grow and they swallow people whole
Half their lives they say goodnight to wives they'll never know
Got a mind full of questions and a teacher in my soul
And so it goes

Don't come closer or I'll have to go
Owning me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you

Everyone I come across in cages they bought
They think of me and my wandering but I'm never what they thought
Got my indignation but I'm pure in all my thoughts
I'm alive

Wind i my hair I feel part of everywhere
Underneath my being is a road that disappeared
Late at night I hear the trees they're singing with the dead
Overhead

Leave it to me as I find a way to be
Consider me a satellite forever orbiting
I knew all the rules but the rules did not know me
Guaranteed

 [Eddie Vedder - Guaranteed]

..flyktplaner..inte så sugen på att vara en byggkloss i detta samhälle..inte så sugen på att bli din leksak och inte så sugen på att ständigt ge..

Visst var väl livet ändå lite enklare på den tiden jag inte ville ha det?

folk å dess vackra själar..hur ska detta sluta?

Gå ut en kväll då de är stjärnklart och blicka upp, ta ett djupt andetag, se stjärnorna och tänk efter en stund. Får inte du oxå känslan av att vi alla redan är dömda? att det är försent, att allt redan är satt i rörelse. Många många ljusår bort är mänsklighetens slut redan skrivet, det är jag säker på. Och det gör mig lite lugn, lite lycklig..det är sådana små små hjälplösa varelser..som makten stigit åt huvudet..det finns saker vi aldrig kan rå på...

Ta något så simpelt som ett par skor..utan skor skulle vi inte klara oss länge..på dessa rosa mjuka små fötter som får oss att grina illa om vi kliver på en liten sten..På nått vis som daggmaskar..beväpnade daggmaskar..kanske går jag för långt nu men allt lockar ju till det. Jag vet att jag ibland uttrycker mig som om människan vore en helt annan art än jag själv...ibland hoppas jag verkligen det var så..för vi är sannerligen inte de bästa evolutionen kommit fram med.

----------oOo----------

..rädd för att vara till besvär, livrädd, ändå gör jag allt för att stå ivägen..

-----------oOo----------

Lite trasigare vid varje avsked, alltid en del av mig som dör, aldrig igen. Livet är där jag är, ändå försöker jag gång på gång följa med. Kanske är det därför jag hänger mig kvar där jag sakta blir itu plockad, för att jag är rädd att gå sönder. Livet är som sådant, allt kommer och går, inget är beständigt. Vänner byts ut, kärlek dör, förnyas och försvinner. Höst blir till vinter blir till vår. Man föds och man dör, aldrig tvärtom...

----------oOo----------

Have no fear, for when I'm alone
I'll be better off than I was before

I've got this light
I'll be around to grow
Who I was before
I cannot recall

Long nights allow me to feel I'm falling, I am falling
The lights go out
Let me feel I'm falling, I am falling
Safely to the ground
Ah...

I'll take this soul that's inside me now
Like a brand new friend
I'll forever know

I've got this light and the will to show
I will always be better than before

Long nights allow me to feel I'm falling, I am falling
The lights go out
Let me feel I'm falling, I am falling
Safely to the ground

[Eddie Vedder - Long Nights]

Läste lite gamla mail..hittade denna rad i ett mail jag skrev åt en kär vän..kan inte låta bli att le och samtidigt fasa, för it's still so true...

"Molgan jag har ett problem, jag tror det finns en stor chans att jag verkligen föddesutan samvete, ibland är jag helt enkelt bara en kallhjärtad idiot som glatt stampar på folks kännslor, på gränsen till psykopat brukar jag
tro...suck...om du funderar på att ge mig en julklapp så snälla ge mig ett samvete...I realy need one..."

Kate Nash's sång birds med dess underbara text flyter ur högtalarna...guess the pink girl's still around..

"right, birds can fly so high, or they can shit on your head,
Yeah they can almost fly into your eye and make you feel so scared.
But when you look at them, and you see that they're beautiful,
That's how i feel about you."

[Läs Gardell för sjutton, killen kan skriva!]

Jag var kring 22 då livsglädjen började hitta till min dörr...jajaja, visst var jag ett lyckligt barn med fin familj som lekte utomhus med rosiga kinder, men det hör inte hit..jag var väl 13 då jag gick vilse och det tog således närmare 10 år att hitta rätt stig igen..ja, jag anser att jag nu vandrar på den efter en tur i snårskogen men nej, jag har inte nått till lyckan än..och det är jag inte säker på att det är något alla människor kommer att göra..kanske inte heller jag. Men jag är på väg, å som min käre chef brukar gilla att säga "det är inte målet, det är resan"...allvarligt..de brukar tillochmed stå längst ner på våra lönespecar...men för att återgå till ämnet så är det ju faktiskt väldigt kloka ord..Antar det är så vi får se på livet..men livsglädje då...det är som sagt ett rätt nytt begrepp i min vardag, det känns ovant å lite kittlande..vad gör man med den liksom?

Vad är tanken, hur brukar människor göra?

Återigen alla dessa frågor frågor frågor..utan några verkliga svar.

Vem är jag, vart ska jag och varför?

Måste veta, vill ha svar, etiketter, sätta namn, vi döper det!

Döper våra liv, våra känslor, våran själ. Vackra namn som misslyckat, sorg och trasig, klistrar på en rutig lapp..."trasig själ våren 04". Ställ på hyllor i källaren, ta fram vid lämpligt tillfälle. Glöm bort, låt det härskna och töm ut allt i soporna. Låt det förmultna ihop med all annan skit och se det kommer nära nya försök. Nya försök till liv och lycka...för det är kanske det som är det vackra med oss mäniskor, vi tycks aldrig vilja ge upp, alltid strävandes framåt. Kanske är det oxå våran tragiska sida? denna naivitet i denna blåögda varelse...Mäniskan är polygam och hopplös romantiker..som en fågel utan vingar i väntan på vargen...

--------------------oOo--------------------

Utan musik dog jag faktiskt...Eddie Vedder som gjort soundtracket till Into the Wild är ett heeett tips.

Varför är det så att varje kväll jag tänder lamporna i fönstret så inbillar jag mig hur inbrottstjuvarna som stog utanför och precis tänkte bryta sig in tänker "fan, det var visst någon hemma iaf". Sen så känner jag mig jävligt nöjd över att ännu en kväll ha förhindrat organiserad brottslighet...jag är ju inte riktigt klok...

--------------------oOo--------------------

...jag skulle så lätt kunna låta den här platsen dom här människorna det här livet förtära mig...men inte den här gången, inte igen...

--------------------oOo--------------------

Ibland är jag ungefär som ett horopskop, det går att förvränga mig att passa in i varje situation..en kameleont en leopard, omtyckt och avskydd. Jag tar mig fram som om jag inte hade några bekymmer, jag är den som ler ler ler. Den med energi den med glädje den med vilja. Den som ibland blir ett skal, ett tomt människoskal med dimmiga ögon. Tyst och stilla...men inuti vrålar stormen, river och sliter i det som för bara sekunder sedan var jag. Något ekar djupt inne, nere, ekar ekar ekar.

Är det livsglädjen som ropar släpp mig, eller är det dödslängtan som ropar här är jag. Det är ingen som vet, kanske ingen som vill veta, kanske ingen som skulle förstå...Men jag är trött på att vara sådan, trött på att aldrig känna trött på att låssas trött på all denna inbillning...i slutänden betyder ju inget något..eller?

***********$**********

Part two

Just nu bubblar jag över av det som närmast kan beskrivas som baksidan av bipoläritet, eller framsidan...shit the same...energi å livsglädje som inte ger annat än missmod och olycka..suck..vad att göra? Finns så mycket man vill så mycket man borde men som vanligt är det handlingsförlamningen som kickar in bäst. Att vara här igen känns surealistiskt, för allt är precis som innan och jag vill inte sugas med i den vardagliga lunken som hotar att döda allt i sin väg. Jag vill inte harva runt i dom här hjulspåren igen. Försöker se allt som ett mellanspel men just idag just nu har jag svårt att se slutet, måste härifrån igen så är det bara för här finns intet mer att inhämta. Måste göra planer och listor måste ta tag i mitt liv igen måste leva. Dum som jag är gick jag på dig igen, de underliga är att inget finns kvar, vi har inte längre något att säga varandra. Jag börjar misstänka att kärlek inte är annat än ett ord uppfunnet för att försököna andra ord så som besatt behov och begär...

Så hur ska jag då kunna finna sanningen?