--------------------oOo--------------------

...och den rosa lilla flickan ska vi stampa ihjäl...

---oOo---

Giriga, ivriga, rika, fattiga, ledsna, fula, vackra, sorglösa och alldeles förstörda. Människor...med alla sina ideér sina visoner sina ideal. Som myror som myllrar omkring, knasbollar & knäppskallar, läkare och advokater...allt i en salig röra...Och alla dessa inbillningar, våra påhittade känslor och ett sådant starkt behov av att sätta namn på allt, att förstå. Även det vi inte förstår varför vi ska förstå "låt oss bara fundera en stund så kommer vi nog finna svaret även där". Sorg, sorg är kanske den enda verkliga känslan...sorg och smärta...och alla dessa tårar, salt vatten som strömmar från vårt inre och rinner ned för våra kinder, detta äckliga blöta som gör vårt ansikte rött och svullet, som får våra ögon att bli till små små springor. 

Varför gråter människan?

Är det faktiskt det som gör oss till just människor?

Förmågan att gråta..att visa känslor. Eller är det tårarna som gör oss till dom veka sårbara varelser vi faktiskt är. Tårar kan vara ett vapen, ett sätt att få sin vilja fram, att öppet visa sitt missnöje, eller ett sätt att ensam lida i det tysta...Varför påbörjade jag alls det här resonemanget? tanken var att leda samtalet vidare till kärlek..jag ville ta död på myten, påhittet, fiktionen... Men inte ens på pappret lyckas jag komma nära, inte ens på pappret kan jag föreställa mig vad människan menar med kärlek. Kanske är det jag som har brist på fantasi, kanske är det resten av världen...Vem vet...

--------------------oOo--------------------

Du kommer bara finnas här ett ögonblick, en kort stund...700000 timmar om du har tur, 700000 timmar av evigheten...

Vad gör vi egentligen med vår tid?

Jag säger skriv! skriv för att leva, lev för att skriva! Du är här och dina tankar är nu, låt dom överleva. Led dom över till det vita pappret genom pennan av plast, låt din hand vandra över sidan. Låt tecknena flöda och sanningen ta form. Ställ frågorna du inte vågar säga högt, fäll tårarna världen aldrig får se, skratta åt fåren, dårarna, plågoandarna. Se döden  i vitögat och le! Le ditt allra vackraste leende och låt håret fladdra i vinden. Var vacker som bara du kan vara och be dom alla dra åt helvete. Livet kan kanske kännas ensamt och tillochmed meningslöst men det är trots allt ditt! Du är här, du finns, du andas, du tänker. Någonstans var det ändå du som vann lotteriet...flyende tid kommer aldrig tillbaka, grip den greppa den med våld om det är vad som krävs. Det är din rätt, tiden är din!

Ta det du vill ha och lämna inget åt slumpen. Andas lev och ställ krav. Låt ingen hålla dig nere, låt inget hindra din framfart.

Se vännen i alla, lär av dina misstag och av andras tillkortakommande, glädjs med lycka och lyckas med att glädja. Tillåt dig tårar men minns att glaset fylls fort och vatten har dränkt mången man. Sorg kommer alltid existera, det är en del av vår existens, men det betyder inte att du ska bli dess bäste vän...Var en nagel i ögat på dom som förtjänar det, använd dina armbågar och gå din egen väg, ingen annan kommer göra det åt dig. Krama den som avskyr dig, han kommer att bli grön...

Jag ska sluta nu..sluta vara en sådan..människa..

-------*+*+*-------

Nystartat då och min intention är att ta er alla med storm. Så som jag alltid gör. Vackert, fantastiskt och inte alls ödmjukt. If you want it, come and clame it!

Från mig till dig, livet är just precis en dans på rosor.

Ja, jag är en trasig själ, men jag håller sakta på att hela så se upp!