varför blev man som man är?

visst har det säkert med uppväxt att göra

men någonstan där inne sitter den inre viljan

den som gör mig till just..mig

och ingen annan..själen om ni så vill

hur kan två människor som växt upp under samma förhållande

bli så oerhört olika?

Vem var jag innan

finns det minnesbitar kvar utav tidigare existenser

nej jag tror inte på återfödelse

men materia försvinner inte, det är bevisat

den ändrar form

och kan då fragment finnas kvar, varför inte?

känner mig fången som så många gånger förr

i mig själv, i dig, i allt..

hur tar man sig upp och upp och upp

när man gång på gång snubblar

hur orkar man?

hur orkade man utan en mjuk nos

som satt aplicerad på en vän

omöjligt säger jag

det är en vacker kväll som rullar in utanför fönstret

varm och lite mystisk

jag tror den blir bra..

å datorn

som så ofta

kall in i märgen

vart å simmat med T i sjön

så underbart härligt det är med det kalla vattnet

som sluter sig runt ens kropp

som en stor lugnande kram

för att sakta tina till en tekopp

Angel

och önskar..

vet inte vad annat jag ska säga

kan inte tänka så mycke mer..

suck

det är så världen känns just nu

orkar inte ta beslut

orkar inte försöka förstå

orkar inte med alla spel

jag orkar helt enkelt inte..

det blir eddie en dag som denna, dagen efter kan man kalla det. Var storkalas igår, massoooooor med folk, för mycke folk. Inge alkohol = skönt.

Lyckades undvika alla dom där som säger en sak och menar nått helt annat, även det en liten vinst. Hade bestämt mig för att annonsera den svart/vita,

men det tar liksom stopp..han är min kärlek, en del av den. Hur sätter man ett värde på sånt? Önskar allt vore enklare, önskar pengar inte behövde styra mitt liv, har 10 miljoner beslut att fatta, som jag inte ens vill tänka på

Jag vet inte..just idag är det blytungt..jag tror jag flyr in i en bok.

Den nya färden blir Flyga Drake, som jag finaly fick klorna i. Det är dags att starta ett nytt kapitel, öppna den första sidan på en helt ny bok, och jag vet inte riktigt vilka som ska få följa med. Jag vet helt enkelt ingenting.

"jag ville åka till sjön och känna det svala vattnet

skölja över mig och skingra bekymmer

ville att allt skulle försvinna

att allt skulle bli bra"

Människor är lögnaktiga, även jag är människa, fast det bär mig emot. Jag är kanske bitter, rätt ofta, men av verkliga skäl..sen finns det så mycke som får min vardag att glittra, dom små sakerna. Önskar det fanns någon här som såg det jag såg, som inte bara såg trädet utan även det skimmer av liv som det omges av, magin. Någon som kände det helande regnet då det slår mot bara axlar, någon som förstog kraften i den runda lilla sten som vind, vatten och tid format och uppfostrat som sitt eget barn. jag önskar...

så var den svart/vita inte mycke större än en tumvante

 han är fortfarande inte särskilt stor

kommer aldrig bli..men han har ett stort hjärta

så hur släpper man taget om något sådant

om någon sådan

Blotta tanken får mitt hjärta att blöda

lämna bort sin vän..vem gör sånt?

förbannar världen och dess läge

dess svårhet

förbannar pengar och deras värde

varför ska allt mätas i kronor och ören

jag tror inte pengar gör en gladare

men det gör saker enklare

det går aldrig komma ifrån...

jobbade 17 timmar igår

träffade massa folk

tycker de är jobbigt med alla blickar

orkar egentligen inte prata

trött idag

varit på loppisar med mor å moster

hittade 3 böcker

två Lundell

en Marianne Fredriksson

kan bli bra

det kan det

plockade en blomma med rot och allt

tyckte synd om blomman

föga visste den att dess stund var kommen

otur, en bland alla och så, vips!

slut

varit till slåttet

rensat mer gräs och sly

fått upp skrotet från golvet

fikat

vännen snodde en bakelse

vännen mördade en näbbmus

såg en jorduggla

undrar varifrån egentligen den vita människan kom

vart föddes dess misstro till livet och naturen

undrar varifrån vi fick vårt hat, all vår rädsla

tänker att vi är underliga

tror att slåttet kan bli nått fantastiskt

tänker att jag inte vet alls hur det känns

väntar på ett staket

ska åka ut till den svart/vita

dom har till och med lovat regn!

det är heeelt underbart ute,

termometern visar 13 grader och det blåser en frisk vind

från...jaa..nordväst ser det ut som där jag sitter..

känner mig lite splittrad över vad jag ska företa mig en dag som denna

jobb så klart, men annars, borde köpa slippapper

borde åka ut till slåttet, borde jobba den svart/vita

borde ta en låååång med vännen

borde hinna njuta lite av friheten som blåser genom mitt hår

på lördag vart det dubbeljobb iaf..

det går liksom inte komma undan

varenda helg tänker jag

"jaha, men nu blir det bara ordinarie, sen e jag ledig"

å sen Vips! så ringer telefon..

Oh well...jag har svurit på att jag kan jobba dygnet runt hela juli

bara jag hinner ut med vännen emellan

för sen kommer augusti

å då är det frihet på riktigt!

adieu!

Oh!

igår gjorde vi saft på älgört

den ska stå en vecka

röra varje dag

spännande spännande!  =)

ligger i min säng occh försöker tämja tankar till ord

försöker förstå min omgivning

men det enda jag förstår är att jag inte just förstår.

Lägenheten är som en febrig bastu och inget verkar

kunna lugna den. Vädret tycks dock gå lite mildare åt oss

och jag känner svalare strömmar som letar sig in genom

mitt öppna fönster när dom vänligt stryker över min hud.

Kanske nalkas enklare tider nu?

------

(jag vet lor, Vilhelmina! det kommer, jag har det här)

------

Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig

det visste jag inte alls igår heller

det blev liksom pankaka

fast det gör inget

det är kanske det jag försöker säga

att allt är ok, det känns bra

jag tar bara nya tag

går en annan väg

vandrar en annan stig

och det är den som går vilse som finner dom nya vägarna

eller hur?

---

Ogräs får man helt enkelt leva med

---

börjat med en skylt till Slåttet

kommer bli najs

imorn e jag ledig

vädret lovar kallare (typ)

så de blir krafttag

utlandet och sen krafttag

man kan säga att jag måste importer gångjärn

 annars funderar jag på någon form av nomadliv

vad tror ni?

tjingeling!