jag vill inte se, höra eller känna

jag vill inte

så jag gick hem, hem till vännen

och hem till lugnet

jag får fan ångest av hela tillställningen

och den tragiska sanningen är att

ja, man måste ta mig tusan va halv knall för att stå ut

å det är det helt enkelt inte värt!

det är det gamla vanliga

folk som skriker

folk som stuttsar upp och ner

folk som plötsligt känner en jävligt väl

folk som överreagerar

folk som knappt kan stå

folk som tror dom är precis just den jag letar

folk som äcklar mig rätt in i själen

jag blir ledsen av att dom inte kan höja blicken

och se hur midnattsolen får molnen att skimmra

i rosa, lila och blått

att dom inte känner hur luften strömmar i svala stråk

eller hör hur fåglarna börjar röra på sig

redo för en ny dag...

---

jag har börjat staka ut min egen väg

och den ämnar jag följa

tänker aldrig mer ta rygg på någon

tänker aldrig mer svepas med

däremot tänker jag gå och sova nu

Tack och Go'natt!