precis inkommen från kvällsturen med vännen

som vanligt rusar tankarna fram då jag vandrar

under ett stjärnklart himlavalv

och som vanligt så försvinner allt då jag kliver in genom dörren..

skulle behöva ett hem med avfällbart tak...någon?

men tankarna har iaf gått mycket mot mod

att våga, att vara tapper, djärv och fylld av kurage

Är det egentligen så svårt?

nej..egentligen inte, det är ju bara bestämma sig och sen sätta igång. För det är faktiskt så rysligt sant att friskt vågat hälften vunnet. För även om man inte alltid vinner det man tänkt sig så vinner man ju ändå välbefinnande i den avsikten att man faktiskt vågade. Man stärker sitt självförtroende och man vinner lite sinnesro...För om man väl testar så vet man ju ganska fort resultatet och man slipper fundera på hur det kunde ha varit..visst har jag rätt? Sen så är det ju så att visst känns det som en förlust ibland när saker inte går som man tänkt, men det är livet...man kan inte alltid komma först, hur gärna man än vill..men man kan alltid ställa upp så har man iaf en liten chans och man tar kunskap som kanske blir avgörande nästa gång något står på spel. Liv är att våga och liv är något som inte låter sig vänta. Det händer just nu, just nu när du läser dom här raderna så är du faktiskt mitt uppe i det; Ditt Liv..hur känns det? är du nöjd? är det här du vill vara?Nähä? men gör nått åt det då! Det är bara man själv som bygger staketen runt sitt eget liv, det finns inga ursäkter som inte gömmer sig bakom ren lathet eller rädsla. Så kom igen! Våga! det här är ditt liv och du kommer aldrig få ett annat...Gå ut och ta för dig vet jag, imorn är det måndag,och och den första dagen i ditt nya liv. Eller hur? Lev var dag som det vore din sista..det är mitt tipsdet är så jag ämnar att leva mitt liv..

Jag vet att vi alla fungerar olika, men jag begriper mig bara inte på alla dom som lydigt blir en av sammhällets gråa byggstenar, som följer ett mönster utstakat av förfäder och förfäders förfäder. Varför ska man gå i andras fotspår? Jag kanske inte alls vill vara som dom andra, jag kanske inte vill ha hus vovve, combi å barnvagn...

jag kanske vill explodera i färg

jag kanske vill göra något för mig verkligt

jag kanske vill känna att jag faktiskt lever,

att jag finns att jag existerar.

Jag kanske vill lämna ett avtryck i evigheten jag kanske vill...

I'm gonna leave the planet burnig

I'm gonna drive the fastest car

I'm gonna teach them while you're learing

I'm gonna take it very far

It's not a question of devotion

you can not carve your own tattoo

I'm not a part of your emotion

you can't tell me what to do

--------------------oOo--------------------

Vet ni hur fantastiskt stört ofta en gatlampa slocknat

precis när jag passerat under den?

Galet ofta, 2 gånger bara ikväll och det händer säkert

tja..2-3 ggr i veckan...börjar tro att jag bär på någon sorts elektriskt...ja...någonting...haha...I'm mystery girl..

en sista fundering...varför får man alltid höra rätt saker från fel person? 

Nu blir det sängen..tack för att ni orkar med mig!

Natt!

känner mig på gränsen till ensam just idag

vart ute på långpromenad med vännen

alltså det är så underbart ute så ni förstår inte

önskar ibland att jag hade någon att dela det med

någon som förstod glädjen och sorgen som fyller

mitt hjärta när jag blickar mot en skog i förberedelse

för vinter. någon som förstod och delade känslan av

storheten, det vackra, det varma det kalla.

Jag önskar jag kunde riktigt klä känslan i ord

men det går inte, kanske för att jag knappt förstår

känslan själv..kanske är det så

men ja,,idag är det som om världen stannat lite

i väntan på vad som komma skall

fåglarna flyger söderut och dom sista löven

lämnar sin bostad..månen har svävat över

skogarna som ett spöke hela dagen och nu

när mörkret börjar falla på sprider den sitt blåa

sken över vår värld...de är rofyllt..

ikväll hade jag velat...hmm

se film tror jag, var ett tag sen faktiskt

se film med någon vänlig själ som jag

faktiskt tycker om och trivs med

vet ni att det är inte konstigt att man så

lätt tappar tron på mänskligheten här i världen.

för det bor så många galningar och idioter där ute

den ena saknar empati mer än den andra

det ljugs, det glids undan, det spelas spel

det är en rätt smutsig tillvaro vi alla lever i

tänk om man kund tvätta bort sina synder?

 -brev rodnar inte-

du är på nått vis såret, saltet och plåstret

allt på en gång

du får tiden att stanna

just hemkommen från morgon-rundan med vännen

levande död är jag..inte blivit många timmars sömn

kvällen igår vart bra..ganska lagom sådär..inte så hysterisk

som den kanske borde kunnat vara, det finns ett lugn inom

mig som inte funnits där förut, ett sätt att acceptera livet

som det är, som du är som vi är..som vi alltid kommer vara

som två malar mot en ljuskälla som garanterar att bränna

våra vingar..dömda..hopplösa..

men fyllda av något som ingen annan kommer kunna ta..

jag är tacksam över att ha vaknat tidigt på morgonen

jag är tacksam över att jag mår bättre än jag förtjänar

jag är tacksam över en fantastiskt vacker morgon

det är frost ute, gräset gnistrar och glänser

som om det var gjort utav kristaller,

det frasar och krasar i löven när man trampar

sin väg fram genom morgonen, isen har lagt

sig som ett flortunt täcke över sjön å fåglarna

har burrat upp sig i sin senhöst kostym.

det är vackert..

 och vännen blir så vacker mot allt det frost gul vita

det är fridfullt..

din blick ser alltid rakt igenom

men jag låter den göra det

det är en underlig känsla

av sorg och lycka

jag vet inte riktigt

vad jag ska göra av den..

men den får bo där

för stunden får den bo där

det där duet är fortfarande vackert

mycket vackert..så är det med det

åter mot sängen..tror nog jag kan klara någon timme till

-fallentis semita vitae-