känns som det är här våra vägar skiljs

min å barndomsvännens

de är trist

men på något vis oundvikligt

jag vek av på en stig hon aldrig kommer vandra

eller var det hon som svängde först?

Varför ska jag alltid tämjas?

varför ska jag bli mjuk och forma mig

jag vill inte.

jag är jag

och det tänker jag fortsätta med

jag klarar mig själv

alldeles utmärkt

thank you very much

"det kanske vore bra för dig"

Nä, tänk för att det vore inte det

jag skulle vara precis den jag alltid varit

å jag skulle glatt stampa sönder allt

med blicken högt i horrisonten

thats just meee

passar det inte

så stick

Nu är det jobb jobb som gäller

knappt tid för nått annat

synd om vännen =(

ledsen vän..

men jag ska ta igen allt

så fort jag kan så ska allt bli bra

berättade allt för dig igår

kändes skönt

för du är varm och förstående

och jag är tacksam att jag har dig i mitt liv

jag hoppas du vill stanna ett tag till

det går egentligen ganska bra nu

ja menar..

det gör ju faktiskt bara ont när jag är vaken

-jag tror ändå inte på något-