vill inte bli strandad med mig själv

inte för en sekund

ständigt sökandes efter nya sysslor

finns det tid över vandrar tankarna iväg

det blir panik och ångest

skam och ilska

Nu sitter jag här

sitter och skriver

skriver kanske för att förstå

kanske för att överleva

Lät jag mig påverkas?

Visst fan gjorde jag det

av alla små ord

alla små meningar

som sakta gnagde sig genom

den säkerhet jag byggt upp

skuldkänslor högre än skyskrapor

vad hade jag för rätt

idag hade jag aldrig gjort det jag gjorde

3 veckor senare

3 veckor för sent

jag vet inte vart jag ska gå

jag vet inte vart jag ska ta vägen

vem ska lyssna

vem ska förstå?

jag kunde skära sönder det som trasigt varit förr

jag kunde skrika

jag kunde gråta

men det hade inte förändrat något

Hur fan kunde jag?

Det är min största tragedi

mitt livs misstag

detta sökande efter en mening

jag hade det i min hand

...jag hade det i min hand...

Precis hemkommen från jobbet

möttes av en vän i ren och skär panik

stressad och ängslig

i tron att 3:dje världskriget kommit över oss

Vännen är inte människa så han förstår inte

visserligen förstår inte jag heller

Hur kan någon lägga pengar på nått

som snart sticker rätt upp i himlen och säger pang?

Är inte det lite å bränna pengar?

Kunde man inte mata någon fattig

eller värma någon frusen?

Rädda en isbjörn kanske?

Det kostar faktiskt bara 100 kr

Känner man ett behov av att skicka nått mot

stjärnorna finns ju dom där små "luftballongerna"

man tänder en låga undertill å så stiger dom upp

vackert fridfullt och skadar ingen (mig veterligen)

Varför är människor sånna egositer

sånna dumskallar

idioter

samvetslösa

kräk?

jag hade önskat vännen ett nyår i lugn och ro

ett naturligt lugnt nyår

Sibirien vore kanske ingen dum idé iaf?

Im in the wrong species